I fredags var jag och sa hejdå till Henk. Känns så himla obegripligt och hemskt. Det var inte länge sen vi sågs... I somras på Maris födelsedagsfest var det. Vi hade så roligt och han verkade så glad, som alltid! Vi satt och pratade med honom hela kvällen och vi bestämde att vi skulle åka på kryssning i höst. Nu valde han att gå en annan väg och hur fel det än känns så var det vad han ville. 

Tänker extra mycket på hans föräldrar. De verkar vara så oerhört kärleksfulla och fina människor. Allting var iaf jättefint på begravningen och jag är glad jag var där och fick säga hejdå. Vila i frid Henk.